Jag ska åka till utomlandet, tagning 2

Avslöjandet av min spontaaana resa till Berlin fick inte de reaktioner jag hade visualiserat mig. Jag tänkte mig kommentarer av kalibern caps lock, utropstecken och svordomar (obs, glada sådana). Detta hade kanske delvis att göra med att jag redan avslöjat det IRL för alla ni som läser blögga. Och kanske för att en weekend till ett närliggande, europeiskt land inte framkallar samma respons idag som det gjorde på 1950-talet, när hela byn kom på fötterna och lagade kalops och surdegsbröd som färdkost till Gösta som skulle resa långväga till Skellefteå. Ko har blitt galn, sades det om Gösta då.

Men, bara för att göra det lite tydligare och ge er en till chans till peppad kommentar:

Mannen på bilden heter Karl Marx. I bakgrunden skymtar vi hans bff Friedrich Engels.

På lördag kommer jag att sitta i hans knä. 

Tankar?

Nördkomplex

Jag har börjat läsa igen. Läsa annat än kurslitteratur, vill säga. Ingen är mer förvånad än jag. Så i brist på annat så bjuppar jag på boklista, kanske främst för att jag såg högen på nattduksbordet och tyckte att blandningen av böcker sammanfattade mig bra. Så, jag ger er Nördanna (som ofta gränsar till en renodlad Töntanna) och Prettoanna i en härlig blandning.

Heartbreaking Work of Staggering Genius av David Eggers 

(utifall att någon tycker att Prettoanna slås ut av Nördanna så vill jag ba påpeka att omslaget även pryds av "Pulitzer Prize Finalist". Så. Ja. Det håller vi i åtanke. Fancy shit.)

 Zelda 2 - Kampen Fortsätter av Lina Neidestam

En klass för sig av Fanny Ambjörnsson

Oooch sist men inte minst men kanske sämst, Hunger Games av Suzanne Collins. 

Utnämnd av DN som "den nya twilight". Lästes ut över en natt.

Yes.

Jag har även sett alla avsnitt av robotserien "Äkta Människor" på SVT. Jag fnyser, stönar och utropar menåååååhsåjävladååååligt innan, under och efter varje avsnitt. Sedan ser jag nästa. Nördkomplex.

Internationella kvinnodagen på passivt-aggressivt vis

Glad internationella kvinnodagen! Eller grattis, förlåt, heja, vad som än behagas. Vi är alla vänner. (Skojaba, det är vi givetvis inte alls)

Men bara för att undvika årliga missförstånd och för att göra det lite, lite trevligare, så kan vi väl alla ta varandra i hand och enas om att vi idag inte firar ett biologiskt kön eller "kvinnligheten" (ba, don't even get me started, OK?). Vi firar kvinnorörelsen, vi firar feminismen och så visar vi en liten gnutta tacksamhet, ödmjukhet, och/eller beundran för de som har gjort och de som fortfarande gör denna kamp möjlig. Och vad fan, vill du göra det genom att slänga ut en gratulation så ser jag inte problemet.

Det är för övrigt helt OK att överanvända ordet "kamp" idag, utan att bli utpekad som klyschig idealist. Hurra #2!