tisdag 17 juli 2012

Kompis, det är mycket nu

Alltså jag är ju medveten om att jag alltid gör såhär. Ett uppdateringsryck på bloggen en gång i kvartalet och sedan tystnad. Jag är även medveten om att ju längre det går mellan uppdateringarna, desto svårare blir det att uppdatera. Men förklara för mig, var är det tänkt att jag ska börja egentligen? 
Med b-uppsatsåbäket, det arma fanskapet, som lämnades in och lämnade efter sig en risig kropp och en motivation på noll? Eller, på en mer cheerful note, med Anna och Robert som knöt knuten och gjorde det med en sån stil att jag fortfarande är lite snörvlig och darrig på handen? Med flytten, som går till historien som fyra-timmars-flytten? Med nya lägenheten som har cappuccinofärgade väggar, men även en utsikt över en skogskyrkogård i majorna? Med jobbet, där tanterna  bänkar sig med hörapparater och medicindosetter framför EM och svär över italiensk fotbollsmoral?


Nä hörni, jag får fundera lite på detta. Så lovar jag att återkomma då trådarna knyts ihop. Tummis.