Kärringtjafs

Angående det här som ivisen skriver om så bra.

Tänkte bara påpeka att själv så studerar jag vid en institution där institutionens största professor, föreläsare och forskare i skrivande stund hyllas på Pelle Billings blogg. Om det här att genuskärringtjafset ska hålla på och försöka framställa sig som en etablerad vetenskap, snarare än bara genuskärringtjafs. (Hörde jag någon viska det djupt fruktade ordet statsfeminism?)

Sluta gnälla och bring on the positivism, verkar vara grundtanken.

Hurra.

Angående mad men

Den här artikeln. Som min far skulle ha sagt; jomenvisst.

Jag erkänner, jag har aldrig kollat på Mad Men. Som med mycket annat i serieväg så missade jag den ursprungliga hypen eftersom jag ligger tryggt bevarad under min Twin Peaks-The Office-Game of Thrones-sten och när hypen slutligen hade lyckats nästla sig in, ställde jag mig aningen skeptisk. Inget ont om prickiga kjolar med getingmidja, hemmakokt björnbärsmarmelad, svinrygg och porslinslockar, det är fantastiska ting allihop. Det är romantiserandet av 50- och 60-talsmiljön som jag tycker skaver på något sätt. Som blir glamorös och pimpinett när jag får intrycket av att den mest var inrökt och förtryckande.

En rant om preventivmedel

 Obs, följande inlägg är vad vi skulle kalla en rant. www.thefreedictionary.com ger följande beskrivning av detta ord:

v. rant·ed, rant·ing, rants:

To utter or express with violence or extravagance: "a dictator who ranted his vitriol onto a captive audience."

 (Tyckte exemplet passade alldeles utmärkt för övrigt.)

Anyhow. Jag känner ju till dealen med hormonbaserade preventivmedel. Det är ingen hemlighet att jag är, milt uttryck, en skeptiker. Jag googlar runt ibland ändå ("för skojs skull"?) och likväl slutar det alltid med att jag håller på att bränna av och tror att allting är en gigantisk patriarkalisk konspiration där säkert sex sker på bekostnad av kvinnans välmående.

Biverkningar på p-plåster exempelvis.

"Vanliga biverkningar (1-10- per 100 kvinnor): Ömma bröst, huvudvärk, och illamående. Reaktioner på appliceringsstället, yrsel, migrän, trötthet, kräkning, diarré, gaser i magen, ont i magen, viktökning, humörförändringar, oregelbundna mensblödningar, flytningar, menssmärtor, svampinfektioner, klåda, hudirritation, muskelkramper och akne."

Ja. Jo. Min (relativt onyanserade) bild är en 15-årig Amanda som skaffat 15-årig kille, Kevin. Kevin gillar inte kondomer, det är ju som bekant att käka kola med papper och vafan, det tar ju bort hela det sköjiga med att ligga (dvs, vaginalt, heterosexuellt sex) och Amanda känner sitt ansvar. Så Amanda traskar pliktskyldigast in på ungdomsmottagningen för att se efter alternativ. Hon träffar en sköterska som sylar en karta p-piller i pannan på henne efter 30 sekunders samtal av typen "jaha, så du har skaffat pojkvän, har du några blodproppar i släkten, nädåså".

(Alternativt min favoritkommentar; jaha, bara kondom? Du tänker inte på ansvaaar, du?)

Utan att först berätta för Amanda att det finns en mycket reell chans att hon blir deprimerad, går upp i vikt, blir illamående och förmodligen inte kommer vilja ligga alls, men vad spelar det för roll nu när Kevin kan äta sina kolor så som Gud hade tänkt det. Det vill säga utan papper och med en oentusiastisk partner.

 Och jag veeet att de raddar upp en lista med biverkningar även om du går och köper dig en påse halstabletter och att det förmodligen finns paranoid schizofreni som eventuell biverkning när man använder barnnässpray. Men det hjälps fan inte. Oddsen för att glatt kunna trycka i sig hormoner utan det minsta problem är så pass dåliga att vi relativt lätt kan räkna ut att det finns en jävla massa kvinnor och tjejer som förmodligen mår apdåligt under långa perioder och utan att detta ifrågasätts någonstans. För vill du ligga så får du lida pin, eller något liknande.

Slut på rant.

Anna blir bjudn på storslagn fäst

Idag fick jag, komplett med vägbeskrivning, meny och bakispiller, en inbjudan till vad som skall bli alla tiders fest. För hörni, snart vankas det bröllop för det Ivarsson-Israelssonska hushållet och det var då fan om inte stenansiktet Frykholm blev så rörd att hon nästan fällde en tår ner på sitt knäckebrödsknastriga köksgolv. Jag som har lovat the bride to be att vara en Miranda och tycka att allting är pinsamt och överdrivet sentimentalt. Med nuvarande sinnestillstånd finns det dock en stor chans till att jag blir den sentimentala, rödnästa, fulla bröllopsgästen som alla undviker. Den som sitter och bölar vid bardisken och tvingar alla att lyssna på mina historier om hur jag och Anna var förritin'. Hur vi minsann gått genom eld och vatten för att få vara tillsammans och hur alla försökte förhindra vår vänskap.

(Det har vi inte och det gjorde de inte)

Här har vi na' i alla fall. Brudn'. Ung och ofördärvad. 

Pliktskyldigt, sentimentalt och mycket längre hyllningsinlägg utlovas innan den 7:e juli.

Om planering

Jag vill minnas att jag relativt nyligen (i bloggtermer, give or take några månader), skrev ett belåtet inlägg om hur nöööjd jag var att jag hade mitt på det torra. En definitiv plan för hösten, ett boende, ett jobb, osv. Ja jävlar, så nöööjd jag var, jag bara rullade runt och ålade och bökade runt i min belåtenhet.

Och så mitt i mina nyfunna rutiner och planerande:

 "Vi beslutade att vi erbjuder Er till en utbytesplats den terminstid Ni önskat vid Dublin University, DCU."

Jag är inte missnöjd. Jag är inte det. Jag känner bara att, vafan, för någon som just lärt sig boka tvättid innan trosorna har tagit slut så att man får klippa av ett par strumpbyxor och gilla läget, så är detta spontant-utbyte-i-ett-annat-land en aning overkill.