Anna blir bjudn på storslagn fäst

Idag fick jag, komplett med vägbeskrivning, meny och bakispiller, en inbjudan till vad som skall bli alla tiders fest. För hörni, snart vankas det bröllop för det Ivarsson-Israelssonska hushållet och det var då fan om inte stenansiktet Frykholm blev så rörd att hon nästan fällde en tår ner på sitt knäckebrödsknastriga köksgolv. Jag som har lovat the bride to be att vara en Miranda och tycka att allting är pinsamt och överdrivet sentimentalt. Med nuvarande sinnestillstånd finns det dock en stor chans till att jag blir den sentimentala, rödnästa, fulla bröllopsgästen som alla undviker. Den som sitter och bölar vid bardisken och tvingar alla att lyssna på mina historier om hur jag och Anna var förritin'. Hur vi minsann gått genom eld och vatten för att få vara tillsammans och hur alla försökte förhindra vår vänskap.

(Det har vi inte och det gjorde de inte)

Här har vi na' i alla fall. Brudn'. Ung och ofördärvad. 

Pliktskyldigt, sentimentalt och mycket längre hyllningsinlägg utlovas innan den 7:e juli.