Den här bloggen föds ur kölvattnet av vad jag kommer benämna i mina hypotetiska memoarer som "baksmällan". (Vill nån av er sätta er ned och skriva mina memoarer är ni hemskt välkomna, jag vill gärna ha användning av mitt fyndiga kapitelnamn.) Baksmällan syftar alltså inte på alkohol eller på någon amerikansk film där tjocka, oattraktiva killar på något vänsters får ligga med snygga tjejer på fyllan. Det är däremot mitt samlingsnamn på min stressrelaterade apati (den mest opraktiska kombinationen i samband med heltidsstudier, btw) som kom att yttra sig både i kropp och hjärna efter en sensommar som var allt annat än smidig. Första gången jag fick smaka på vad stress kan få för direkta effekter och jag säger hej men nej till att bekanta mig vidare med det. Det gör nog hövvet och kroppen också, så där är vi rörande överens.
Så, nu vänder vi blad och chillar ned. Och bloggar däremellan.
Men jaaaa, klart du ska blogga. Massor. Hela tiden. Det underlättar för mina stalkertendenser.
SvaraRadera