Ok, mer utbroderade blogginlägg har önskats. Utbroderade blogginlägg med mer djup än vad som kan mätas i ett youtubeklipp, uppenbarligen. Ursäkta, men har vi träffats, vill jag säga då, gillar du inte långhåriga pianister eller klipp på när tjocka barn ramlar från trampoliner, så kan du ba draaa. Men vi gör väl ett försök.

2012 ska förhoppningsvis vara året utan framtidsångest. Utan massiva mängder framtidsångest iallafall, ska det vara ångest så får den komma i små, praktiska endoseringar med återslutningsbar kant. Och med en nypa salt, tack. Bra tecken på att detta känns rimligt är att jag har boende och, wait for it, en plan för hösten. Alltså, för att bara betona hur extraordinärt detta är: jag har en utbildning jag, relativt otippat, trivs med. Jag har jobb. Jag har sommarjobb. Jag vet vad jag ska göra i höst. Och jag har garanterat boende, förmodligen med chans till ännu centralare boende om jag känner för det.

Det här låter väl som ganska rimliga krav på vardagen för de flesta, men i Annaland är saker som bekant mycket mer diffusa och oplanerade. I Annaland tycker vi att alla är duktiga om de bokar tvätttid innan trosorna tagit slut. Så när jag sitter och trycker på en bekväm ettårsplan så är jag otroligt nöjd och belåten med mig själv. En klapp på axeln åt 2012-Anna och samtidigt slänger vi in en medlidsam klapp på hövvet åt 2011-Anna och säger att allting kommer bli braaa.

Och så lyssnar ni på den här listan, läser den här artikeln (som motvikt till gårdagens) och kollar på den här filmen.