Saker jag blev irriterad över:
1. Att Malin inte bad sina jobbiga små amöbor till brorsor att hålla käften och lät henne hångla med Stockholmare bäst hon ville. Att hon med sitt blonda hår och väna uppsyn tillät di små liven att terrorisera henne över hela Saltkråkan tills det att Christer gav upp och åkte tillbaka till fastlandet. Hoppas innerligen att Malin så småningom flyttade hemifrån, flyttade in i kollektiv, började kedjeröka och halsa rödvin från flaskan och låg med alla välknäppta Stockholmare hon hittade.
2. Att käcka Alva käckt passade upp på små snorungar och lika gla för det var hon. Sju småsyskon hade Alva, men hon ääälskade barn så in i satan mycket att hon gärna ville kamma ut lössen på två till i resten av sitt liv. Käcka Alva jobbade hemskt gärna på självaste julafton, där hon tillochmed fick sitta och äta julgröt med Fru Madicken och Redaktör Madicken. Så länge hon dukade undan då alla ätit klart, vill säga. Till Alva hoppas jag att hon en dag flippade ut på moralkärringen Madicken, skrek att hon hatar barn och löss och därefter tog helvetesmaskinen och drog med sotarn till Minnesota.
Så. Sådärja. Mycket bättre, eller vad sägs. Ska hädanefter bara stirra in i väggen med mitt glad rödvin då jag skrivit klart tenta.
Kämpa Anna kom igen blogga får du göra sen ELLER NU
SvaraRadera